Kulturell!
Började med Gestilren utanför Tidaholm. Där slog vi ( ja vi och vi jag var inte med) ner danskarna för sista gången år 1210. Efter det bildades Sverige. Efter det åkte vi till Kungslena också detta utanför Tidaholm. Ytterligare en anrik krigsplats där danskarna slogs ner redan 2½ år tidigare mao 1208. Misstaget som gjordes där var att de lät den sluge kungen åka hem istället för att göra pinan kort, han kom ju tillbaks den fulingen.
Sen drog vi vidare till Gudhem utanför Falköping. Ett gammalt kloster med väl bevarade murar.
Det mest intressanta var dock Varnhems kyrka och kloster. Här är Birger Jarl begravd. Alltså är han inte begravd i Stockholm som stockholmare ofta hävdat. 2002 blev det klart med hjälp av modern teknik efter gravöppning att det verkligen är han och hans familj i graven. Hans son som ligger i samma grav hade ett märkligt namn som jag glömt. Han var sjuk och handikappad så han dog redan i 25 års åldern. Eftersom hans syskon alla var kungar eller annat fint och han inte blev nägonting så fick han namnet "han som det inte blev nåt av"eller nåt liknande.. De var ju inte blyga när de döpte folk förr, tänk på ex Erik den läspe och halte, vem skulle döpa någon så idagf?
Birger Jarl grundade bla Stockholm och var Sveriges förste stadsminister. Jarl = stadsminister, inget namn utan en titel. Vi fick en guidad tur av en kunnig dam och det var riktigt intressant.
Sen blev det Forsvik utanför Götene. Detta är den enda kyrka i norden som är byggd till jesu gravs ära och inte till jungfru Maria. Där finns vissa tecken att vi haft tempelriddare med ursprung härifrån. Detta är ju egentligen en fantasi från Jan Guillou, men historien håller. En tempelriddare var en riktigt fin kristen människa som åkte runt i mellanöstern och slaktade folk som inte tyckte som kyrkan bestämt... De vaktade även jesu grav och höll på.
Inget regn under hela dagen, men när vi åkte hem började det ösa ner. Enligt min bror hade det ösregnat hela dagen i Tidaholm och det var ju i de trakterna vi varit hela dagen. Bara att inse fakta "gud låter solen skina på de sina" :-)
Nyss var jag och hundägarn ute med hundarna. I en backe så börjar ena hunden dra över vägen och hon springer sidleds och är spattig. Så jag säger till henne att så gör du inte, men hon slutade inte med det. Vi tänkte inte mer på det och jag säger det att vi sätter oss här på parkbänken mitt i backen. Vi sitter och pratar lite. Båda hundarna börjar bli spattiga och konstiga igen och kollar överallt och markerar att de vill gå nu. Så börjar jag rysa jätte mycket och hundägarn också. Hundägrn kollar över axeln också och känner att det här känns inte bra. Vi ryser så mycket så att det blir obehagligt att sitta kvar och det går kalla kårar nerför oss (mer för varje sekund som vi sitter kvar) så vi går och det börjar avta när vi kommit ner för backen. Kan ju tillägga att det var där som 2 som blev påkörda och avled för 2 år sedan. Brukar vara tänka ljus där ibland några få meter ifrån parkbänken.