Kalender
Idag har jag postat en kalender till min dotter fast hon inte förtjänar någon julklapp. Portot kostade ju 33 kr haha!
Slut
Inte slut med Tobbe, men på ledigheten. Börjar jobba imorgon igen. Både skönt och jobbigt.
Rastlös, men ändå trött.
Tränat i 3 dagar nu. Värken börjar avta.
Tråkigt att skriva också...
Rastlös, men ändå trött.
Tränat i 3 dagar nu. Värken börjar avta.
Tråkigt att skriva också...
Aj!
Jag har tränat två dagar i rad nu... Aj...
Hysteriskt?
Såg Dr Phil idag. Han hade låst in ett antal familjer med hemska barn i sitt terapihus...
Fruktansvärda ungar som jag faktiskt hade god lust att döda.. Särskilt 2 pojkar i 10 årsåldern..
Det jag funderade mest på var varför föräldrarna var så extremt humorlösa? Okej, man kan hålla sig för skratt när man får en lavett av sin son, men hur blev det så?
Alla var gapiga och hängde upp sig på löjliga bagateller. Att ungarna var som de var är inte konstigt alls egentligen.
Såg flera situationer jag hade löst med humor. Det enklaste ibland är att skratta åt eländet, inte när det går helt överstyr, men det är långt dit i de flesta fall.
En pojke argumenterade enormt bra. Han var smartare än sin morsa med hästlängder, men han var hemsk, påminde mig om Damien i filmen Omen...
Att jag tänkte på detta var att jag såg ett filmklipp med min son på facebook (Isak Hübinette s sida). Där sitter mongot och tokskrattar som bara han kan..
Cathrine skrattar också som en mistlur som hakat upp sig ofta..
Deras uppväxt var inte alltid en idyll från en sagobok, de var hemska ibland, men de kan åtminstone skratta.. Jag var ofta sönderstressad och aggressiv. De betedde sig som 2 döva galningar emellanåt. Kanske hade de varit styckmördare båda 2 om de inte haft lite humor i sin uppväxt? Vad vet jag?
Skratta vidare mina små otäckingar...
Fruktansvärda ungar som jag faktiskt hade god lust att döda.. Särskilt 2 pojkar i 10 årsåldern..
Det jag funderade mest på var varför föräldrarna var så extremt humorlösa? Okej, man kan hålla sig för skratt när man får en lavett av sin son, men hur blev det så?
Alla var gapiga och hängde upp sig på löjliga bagateller. Att ungarna var som de var är inte konstigt alls egentligen.
Såg flera situationer jag hade löst med humor. Det enklaste ibland är att skratta åt eländet, inte när det går helt överstyr, men det är långt dit i de flesta fall.
En pojke argumenterade enormt bra. Han var smartare än sin morsa med hästlängder, men han var hemsk, påminde mig om Damien i filmen Omen...
Att jag tänkte på detta var att jag såg ett filmklipp med min son på facebook (Isak Hübinette s sida). Där sitter mongot och tokskrattar som bara han kan..
Cathrine skrattar också som en mistlur som hakat upp sig ofta..
Deras uppväxt var inte alltid en idyll från en sagobok, de var hemska ibland, men de kan åtminstone skratta.. Jag var ofta sönderstressad och aggressiv. De betedde sig som 2 döva galningar emellanåt. Kanske hade de varit styckmördare båda 2 om de inte haft lite humor i sin uppväxt? Vad vet jag?
Skratta vidare mina små otäckingar...
God Jul!
God Jul till alla er vars tid inte är mer värd än att ni läser min skitblogg...
Släktdrag haha.
Under tiden jag skrev förra inlägget om att jag inte orkar göra saker mot min vilja så ringde min bror från Örebro.
Han med familj skulle kommit hit imorgon. De ska ha Katarinas släkt hemma på julafton.
De orkar inte komma imorgon. Mat ska lagas, huset ska städas och nu var de och handlade.
Förstår dem till 100%. De kommer efter jul istället. Bra beslut!
Han med familj skulle kommit hit imorgon. De ska ha Katarinas släkt hemma på julafton.
De orkar inte komma imorgon. Mat ska lagas, huset ska städas och nu var de och handlade.
Förstår dem till 100%. De kommer efter jul istället. Bra beslut!
Julefrid.............
Idag skulle jag följt med Tobbe för att äta julmiddag med hans släkt. Trevliga människor allihop, men..
De sista 2 månaderna har jag pressat mig till det yttersta på jobbet. Jobbat extra i Örebro osv. För 7 år sen gick jag kraftigt in i väggen och jag känner samma symptom nu. Irriterad, nära till lipen, ont i armarna, kraftlös i händerna, trött osv...
När man varit inne i den snurren en gång så passar man sig väldigt noga för att gå dit igen. Jag är inte så fysiskt trött, men psykiskt helt slut.
Sitta med en massa människor och prata om att snön gått bort precis före jul och en massa andra plattityder det orkar jag bara inte med nu. Resultatet skulle bli att jag blir helt slut, antingen vill jag då slå någon (inte fint beteende på en familjesammankomst) eller så brister allt och jag sitter där och gråter bland min sambos familj. Inget av alternativen känns speciellt vettigt. Det är ju inte deras fel att jag inte mår bra och då blir det trevligare även för dem om de slipper min negativa energi.
Den positiva energin har jag gjort slut på i diverse livsmedelsbutiker runt om i landet...
Nu skulle det bästa för mig varit att ha en hund. Det finns absolut ingen bättre medicin för mig.
Förra gången jag gick i väggen hade jag en kanin, många katter och en egen hund och en lånehund.
En kompis till mig sa att jag fick skärpa mig. Du kan för fan inte sitta där ute i skogen med en kanin som sällskap sa hon.
Är man ingen djurmänniska så fattar man inte vilka positiva energier man kan få från ett djur. Denna kanin bodde inte i bur utan gick lös både inne och ute, han var rumsren (efter ca 1000 lyft ut på altanen när han kissat, trägen vinner), han kom när jag ropade och var allmänt trevlig. Han gav mig 1000 gånger mer energi än vad någon människa kunde gjort. Det är svårt att inte le när ett litet gulligt djur gör något tokigt. Han vär en sådan personlighet. När jag åkte någonstans följde han med och satt i framsätet.. Saknar Issen mer än något annat djur jag haft. Fast jag vet han har det bra i djurhimlen på sin gröna äng.
Nu ska jag bara ta det lugnt och inte göra någonting. Jobbar halv dag på måndag sen är jag ledig 6 dagar. Skönt! Då vet jag att jag mår bättre igen för detta är bara symptom på ev kommande utbrändhet. Det går att stoppa genom att inte göra saker man inte vill...
De sista 2 månaderna har jag pressat mig till det yttersta på jobbet. Jobbat extra i Örebro osv. För 7 år sen gick jag kraftigt in i väggen och jag känner samma symptom nu. Irriterad, nära till lipen, ont i armarna, kraftlös i händerna, trött osv...
När man varit inne i den snurren en gång så passar man sig väldigt noga för att gå dit igen. Jag är inte så fysiskt trött, men psykiskt helt slut.
Sitta med en massa människor och prata om att snön gått bort precis före jul och en massa andra plattityder det orkar jag bara inte med nu. Resultatet skulle bli att jag blir helt slut, antingen vill jag då slå någon (inte fint beteende på en familjesammankomst) eller så brister allt och jag sitter där och gråter bland min sambos familj. Inget av alternativen känns speciellt vettigt. Det är ju inte deras fel att jag inte mår bra och då blir det trevligare även för dem om de slipper min negativa energi.
Den positiva energin har jag gjort slut på i diverse livsmedelsbutiker runt om i landet...
Nu skulle det bästa för mig varit att ha en hund. Det finns absolut ingen bättre medicin för mig.
Förra gången jag gick i väggen hade jag en kanin, många katter och en egen hund och en lånehund.
En kompis till mig sa att jag fick skärpa mig. Du kan för fan inte sitta där ute i skogen med en kanin som sällskap sa hon.
Är man ingen djurmänniska så fattar man inte vilka positiva energier man kan få från ett djur. Denna kanin bodde inte i bur utan gick lös både inne och ute, han var rumsren (efter ca 1000 lyft ut på altanen när han kissat, trägen vinner), han kom när jag ropade och var allmänt trevlig. Han gav mig 1000 gånger mer energi än vad någon människa kunde gjort. Det är svårt att inte le när ett litet gulligt djur gör något tokigt. Han vär en sådan personlighet. När jag åkte någonstans följde han med och satt i framsätet.. Saknar Issen mer än något annat djur jag haft. Fast jag vet han har det bra i djurhimlen på sin gröna äng.
Nu ska jag bara ta det lugnt och inte göra någonting. Jobbar halv dag på måndag sen är jag ledig 6 dagar. Skönt! Då vet jag att jag mår bättre igen för detta är bara symptom på ev kommande utbrändhet. Det går att stoppa genom att inte göra saker man inte vill...
Ny hunk utan våld och knark kanske..
Marcus Fagervall!
Varför är jag så gammal?? Haha.
Sköna söndag...
Fy fan vilken tråkig dag.. Vad gör man en sån här dag när det är kallt ute och inget händer? Lite tips tack!
Hur blev det?
Läste nyss Millas blogg om tankar och oro för vad som skulle hända om 10 år.
Tack och lov vet vi inget om det idag.
Eftersom jag har drygt 20 års försprång så kan jag ju berätta lite om hur mina tankar om framtiden var och hur det blev..
6 år: Jag ville bli advokat. Visste inte vad det var för något men tyckte det var ett trevligt ord att säga.
Min kontakt med det juridiska sen var en skilsmässoadvokat...
10 år: Jag bara skulle bli veterinär. Fick reda på att djurförsök ingick i utbildningen och att 5,0 inte räckte för att komma in på den linjen.. Då gick det bort. Såg också ett program på TV där de opererade en häst, jag höll på att svimma.. Är alldeles för blödig för att bli vererinär, skulle ha hela huset fullt med djur jag skulle vägra att avliva..
18 år: Jag skulle bli socionom. Kom in på den linjen,,, i Umeå.. Nej tack, då fick det bli kassan på ICA istället.
20 år: Jag skulle bli journalist. Kom in som reserv på Skurups folkhögskola, men blev istället gravid. Hej Cathrine!
21 år: Jag skulle ha 4 barn. Cathrine var hur snäll som helst (som baby...) sen kom hennes bror och då fick det räcka bra med 2. Lite strul kan man väl säga med deras far också......
24 år: Skild med 2 barn och en inkomst på 6000 i månaden.och 100 000 i skulder YES! så hade jag tänkt min framtid.
28 år: Jag ska studera och få ett bra jobb. Ja visst, jag studerade på komvux för att läsa in 3:e gymnasieåret. Det var lönsamt just då när barnen började bli stora och krävde allt mer hmmm .. Dessutom var jag tvungen att jobba på krogen på kvällarna för att kunna betala hyran.. Sååå jävla trött var jag.
När studierna var klara satt jag där med ett papper med en massa mvg och vg på. Bra att ha när man inser att det går åt helvete om jag ska hålla på så här flera år till.. hejdå högskolan.
30 år: Jobbade som säljare. Henke gick i 2an och började slå sina kamrater och säga fula ord i skolan till fröken... Kände att jag började tappa greppet om barnen så jag sa upp mig som säljare och började jobba som croupier på nätterna istället. Då kunde jag vara hemma när ungarna var vakna och sova när de var i skolan och jobba när de sov. Funkade riktigt bra faktiskt.
38 år: Äntligen är barnen så stora att jag kan tänka på mig själv.. Just det.. Nu började alla problem som gjorde att jag knappt orkade mig ur sängen. Hade satsat på att vara egen företagare igen för tredje gången. Gör aldrig det flickor.. Jobbade halvt ihjäl mig igen. Strul med sonen. Rätt in i väggen i 180 km / h med huvudet före...
Idag 44 år: Vad har hänt egentligen? Hur fort har det inte gått hit!!!
Idag har jag en man jag trivs med, ett jobb jag trivs med, och ungarna klarar sig i stort sett (Henke?).
Ingenting blev som jag planerat. Ingen akademisk utbildning alls. Trots att jag faktiskt har ett hyfsat läshuvud. Ekonomin börjar sakta bli bättre, men är långt ifrån bekymmersfri. Men, va fan gör det? Jag har ett hem, är frisk, har alltid mat, har en bra relation, barnen är friska, har vettiga vänner mm.
Ibland tycker jag man ska stanna upp lite och fundera på vad man verkligen vill ha. Det handlar inte om ett fint jobb eller en dyr bil. Det handlar om att må bra! Det har inte alltid varit lätt i livet, men jag har blivit som katten och landar med fötterna först.
Ta inte så allvarligt på om saker inte blir som man tänkt för de blir som det är meningen. En liten detalj kan göra att livet vänder åt ett helt annat håll och det är det som gör det intressant att leva.
Tänk vad tråkigt om vi visste precis hur det ser ut om 10 år (MIlla). Då lever man inte utan då överlever man bara...
OCH: Glöm inte att skratta så det gör ont i magen. Det var längesen, men det händer ibland. Det är nog det viktigaste att vi har kul ibland i vardagstristessen.
Tack och lov vet vi inget om det idag.
Eftersom jag har drygt 20 års försprång så kan jag ju berätta lite om hur mina tankar om framtiden var och hur det blev..
6 år: Jag ville bli advokat. Visste inte vad det var för något men tyckte det var ett trevligt ord att säga.
Min kontakt med det juridiska sen var en skilsmässoadvokat...
10 år: Jag bara skulle bli veterinär. Fick reda på att djurförsök ingick i utbildningen och att 5,0 inte räckte för att komma in på den linjen.. Då gick det bort. Såg också ett program på TV där de opererade en häst, jag höll på att svimma.. Är alldeles för blödig för att bli vererinär, skulle ha hela huset fullt med djur jag skulle vägra att avliva..
18 år: Jag skulle bli socionom. Kom in på den linjen,,, i Umeå.. Nej tack, då fick det bli kassan på ICA istället.
20 år: Jag skulle bli journalist. Kom in som reserv på Skurups folkhögskola, men blev istället gravid. Hej Cathrine!
21 år: Jag skulle ha 4 barn. Cathrine var hur snäll som helst (som baby...) sen kom hennes bror och då fick det räcka bra med 2. Lite strul kan man väl säga med deras far också......
24 år: Skild med 2 barn och en inkomst på 6000 i månaden.och 100 000 i skulder YES! så hade jag tänkt min framtid.
28 år: Jag ska studera och få ett bra jobb. Ja visst, jag studerade på komvux för att läsa in 3:e gymnasieåret. Det var lönsamt just då när barnen började bli stora och krävde allt mer hmmm .. Dessutom var jag tvungen att jobba på krogen på kvällarna för att kunna betala hyran.. Sååå jävla trött var jag.
När studierna var klara satt jag där med ett papper med en massa mvg och vg på. Bra att ha när man inser att det går åt helvete om jag ska hålla på så här flera år till.. hejdå högskolan.
30 år: Jobbade som säljare. Henke gick i 2an och började slå sina kamrater och säga fula ord i skolan till fröken... Kände att jag började tappa greppet om barnen så jag sa upp mig som säljare och började jobba som croupier på nätterna istället. Då kunde jag vara hemma när ungarna var vakna och sova när de var i skolan och jobba när de sov. Funkade riktigt bra faktiskt.
38 år: Äntligen är barnen så stora att jag kan tänka på mig själv.. Just det.. Nu började alla problem som gjorde att jag knappt orkade mig ur sängen. Hade satsat på att vara egen företagare igen för tredje gången. Gör aldrig det flickor.. Jobbade halvt ihjäl mig igen. Strul med sonen. Rätt in i väggen i 180 km / h med huvudet före...
Idag 44 år: Vad har hänt egentligen? Hur fort har det inte gått hit!!!
Idag har jag en man jag trivs med, ett jobb jag trivs med, och ungarna klarar sig i stort sett (Henke?).
Ingenting blev som jag planerat. Ingen akademisk utbildning alls. Trots att jag faktiskt har ett hyfsat läshuvud. Ekonomin börjar sakta bli bättre, men är långt ifrån bekymmersfri. Men, va fan gör det? Jag har ett hem, är frisk, har alltid mat, har en bra relation, barnen är friska, har vettiga vänner mm.
Ibland tycker jag man ska stanna upp lite och fundera på vad man verkligen vill ha. Det handlar inte om ett fint jobb eller en dyr bil. Det handlar om att må bra! Det har inte alltid varit lätt i livet, men jag har blivit som katten och landar med fötterna först.
Ta inte så allvarligt på om saker inte blir som man tänkt för de blir som det är meningen. En liten detalj kan göra att livet vänder åt ett helt annat håll och det är det som gör det intressant att leva.
Tänk vad tråkigt om vi visste precis hur det ser ut om 10 år (MIlla). Då lever man inte utan då överlever man bara...
OCH: Glöm inte att skratta så det gör ont i magen. Det var längesen, men det händer ibland. Det är nog det viktigaste att vi har kul ibland i vardagstristessen.
Bak.
Tobbe bakar... Ringer akuten snart..
Eller, jag går nog och lägger mig en stund istället.
Eller, jag går nog och lägger mig en stund istället.
Faaaannn.
Känd TV-stjärna fast med 500 anabolatabletter och okänd mängd kokain..
Helvetesjävlaskit!!!
Ola Rapace...
Helvetesjävlaskit!!!
Ola Rapace...
Drama i skogen!
Haha nu har något kul äntligen hänt!!!
I fredags kom jag hem vid 14-tiden. Framför mitt garage stog en volvo v50 i vägen så jag kunde inte parkera ordentligt. Blev sur. Trodde det var min bror som lämnat lånebil till min sambo för att han skulle laga sambons bil.
Tobbe var inte hemma märkte jag när jag kom in. Tog av skorna och tittade ut och då steg en man in i bilen och drog iväg snabbt... Vill tillägga att vi bor i skogen och har helt egen väg som ingen annan använder.
Lite misstänkt med tanke på att det varit ett 30 tal inbrott i vår närhet de senaste veckorna. Lokalpressen skriver inte om annat än villainbrott och airbagstölder just här där vi bor.
Jag hade noterat bilnumret i huvudet så jag skrev ner det.. Bilen tillhörde volvos biluthyrning.
Sen så glömde jag bort episoden helt. Tobbe kom hem och åkte på konsert på kvällen och när han kom hem för andra gången berättade jag detta för honom i förbigående. Mailade också vår granne / hyresvärd. Tobbe ringde polisen på lördagen men de brydde sig inte. Grannen ringde också och de tackade för tipset lite förstrött...
Tobbe jobbar på polisen (selecta) så igår var han där och pratade med dem där. Då reagerade helt plötsligt och ville ha mitt telefonnummer.
Idag tisdag, 3 dagar efter anmälan nr ett ringde en polis från span och frågade ut mig om detaljer.
Sen kommer det roliga: polisen kontaktade hyrbilsfirman som äger bilen, den var hyrd av jordbruksverket. De var här och kollade hästhagen eller nåt.
Jag har alltså polisanmält en statlig myndighet!!! Idioten kunde ju ha gett sig till känna när jag kom hem istället för att gömma sig bakom huset, det tyckte tom polisen.. Ring igen om något händer sa polisen i telefonen, haha, vad menade han? Att jag ska ringa och anmäla någon annan som utövar sin myndighet?? Nästa gång tar jag någon som läser av elmätaren eller nåt.
Inte speciellt konstigt att bara ca 5% av alla inbrott blir lösta. Polisen gör absolut ingenting när man försöker vara duktig och ringa dem. De brott som klaras upp är nog de som boven fått ågren och anmäler sig själv..
Nu håller Tobbe på och stöldmärker alla våra saker här. Han bad mig nyss lägga mig över hans knä och dra ner byxorna. Han vill märka mig med flosserande ljus så ingen kan stjäla mig ifrån honom.. Bra han inte vet att det inte är någon rusning efter gamla kärringar så han fortsätter bry sig...
I fredags kom jag hem vid 14-tiden. Framför mitt garage stog en volvo v50 i vägen så jag kunde inte parkera ordentligt. Blev sur. Trodde det var min bror som lämnat lånebil till min sambo för att han skulle laga sambons bil.
Tobbe var inte hemma märkte jag när jag kom in. Tog av skorna och tittade ut och då steg en man in i bilen och drog iväg snabbt... Vill tillägga att vi bor i skogen och har helt egen väg som ingen annan använder.
Lite misstänkt med tanke på att det varit ett 30 tal inbrott i vår närhet de senaste veckorna. Lokalpressen skriver inte om annat än villainbrott och airbagstölder just här där vi bor.
Jag hade noterat bilnumret i huvudet så jag skrev ner det.. Bilen tillhörde volvos biluthyrning.
Sen så glömde jag bort episoden helt. Tobbe kom hem och åkte på konsert på kvällen och när han kom hem för andra gången berättade jag detta för honom i förbigående. Mailade också vår granne / hyresvärd. Tobbe ringde polisen på lördagen men de brydde sig inte. Grannen ringde också och de tackade för tipset lite förstrött...
Tobbe jobbar på polisen (selecta) så igår var han där och pratade med dem där. Då reagerade helt plötsligt och ville ha mitt telefonnummer.
Idag tisdag, 3 dagar efter anmälan nr ett ringde en polis från span och frågade ut mig om detaljer.
Sen kommer det roliga: polisen kontaktade hyrbilsfirman som äger bilen, den var hyrd av jordbruksverket. De var här och kollade hästhagen eller nåt.
Jag har alltså polisanmält en statlig myndighet!!! Idioten kunde ju ha gett sig till känna när jag kom hem istället för att gömma sig bakom huset, det tyckte tom polisen.. Ring igen om något händer sa polisen i telefonen, haha, vad menade han? Att jag ska ringa och anmäla någon annan som utövar sin myndighet?? Nästa gång tar jag någon som läser av elmätaren eller nåt.
Inte speciellt konstigt att bara ca 5% av alla inbrott blir lösta. Polisen gör absolut ingenting när man försöker vara duktig och ringa dem. De brott som klaras upp är nog de som boven fått ågren och anmäler sig själv..
Nu håller Tobbe på och stöldmärker alla våra saker här. Han bad mig nyss lägga mig över hans knä och dra ner byxorna. Han vill märka mig med flosserande ljus så ingen kan stjäla mig ifrån honom.. Bra han inte vet att det inte är någon rusning efter gamla kärringar så han fortsätter bry sig...
