Hur blev det?
Läste nyss Millas blogg om tankar och oro för vad som skulle hända om 10 år.
Tack och lov vet vi inget om det idag.
Eftersom jag har drygt 20 års försprång så kan jag ju berätta lite om hur mina tankar om framtiden var och hur det blev..
6 år: Jag ville bli advokat. Visste inte vad det var för något men tyckte det var ett trevligt ord att säga.
Min kontakt med det juridiska sen var en skilsmässoadvokat...
10 år: Jag bara skulle bli veterinär. Fick reda på att djurförsök ingick i utbildningen och att 5,0 inte räckte för att komma in på den linjen.. Då gick det bort. Såg också ett program på TV där de opererade en häst, jag höll på att svimma.. Är alldeles för blödig för att bli vererinär, skulle ha hela huset fullt med djur jag skulle vägra att avliva..
18 år: Jag skulle bli socionom. Kom in på den linjen,,, i Umeå.. Nej tack, då fick det bli kassan på ICA istället.
20 år: Jag skulle bli journalist. Kom in som reserv på Skurups folkhögskola, men blev istället gravid. Hej Cathrine!
21 år: Jag skulle ha 4 barn. Cathrine var hur snäll som helst (som baby...) sen kom hennes bror och då fick det räcka bra med 2. Lite strul kan man väl säga med deras far också......
24 år: Skild med 2 barn och en inkomst på 6000 i månaden.och 100 000 i skulder YES! så hade jag tänkt min framtid.
28 år: Jag ska studera och få ett bra jobb. Ja visst, jag studerade på komvux för att läsa in 3:e gymnasieåret. Det var lönsamt just då när barnen började bli stora och krävde allt mer hmmm .. Dessutom var jag tvungen att jobba på krogen på kvällarna för att kunna betala hyran.. Sååå jävla trött var jag.
När studierna var klara satt jag där med ett papper med en massa mvg och vg på. Bra att ha när man inser att det går åt helvete om jag ska hålla på så här flera år till.. hejdå högskolan.
30 år: Jobbade som säljare. Henke gick i 2an och började slå sina kamrater och säga fula ord i skolan till fröken... Kände att jag började tappa greppet om barnen så jag sa upp mig som säljare och började jobba som croupier på nätterna istället. Då kunde jag vara hemma när ungarna var vakna och sova när de var i skolan och jobba när de sov. Funkade riktigt bra faktiskt.
38 år: Äntligen är barnen så stora att jag kan tänka på mig själv.. Just det.. Nu började alla problem som gjorde att jag knappt orkade mig ur sängen. Hade satsat på att vara egen företagare igen för tredje gången. Gör aldrig det flickor.. Jobbade halvt ihjäl mig igen. Strul med sonen. Rätt in i väggen i 180 km / h med huvudet före...
Idag 44 år: Vad har hänt egentligen? Hur fort har det inte gått hit!!!
Idag har jag en man jag trivs med, ett jobb jag trivs med, och ungarna klarar sig i stort sett (Henke?).
Ingenting blev som jag planerat. Ingen akademisk utbildning alls. Trots att jag faktiskt har ett hyfsat läshuvud. Ekonomin börjar sakta bli bättre, men är långt ifrån bekymmersfri. Men, va fan gör det? Jag har ett hem, är frisk, har alltid mat, har en bra relation, barnen är friska, har vettiga vänner mm.
Ibland tycker jag man ska stanna upp lite och fundera på vad man verkligen vill ha. Det handlar inte om ett fint jobb eller en dyr bil. Det handlar om att må bra! Det har inte alltid varit lätt i livet, men jag har blivit som katten och landar med fötterna först.
Ta inte så allvarligt på om saker inte blir som man tänkt för de blir som det är meningen. En liten detalj kan göra att livet vänder åt ett helt annat håll och det är det som gör det intressant att leva.
Tänk vad tråkigt om vi visste precis hur det ser ut om 10 år (MIlla). Då lever man inte utan då överlever man bara...
OCH: Glöm inte att skratta så det gör ont i magen. Det var längesen, men det händer ibland. Det är nog det viktigaste att vi har kul ibland i vardagstristessen.
Tack och lov vet vi inget om det idag.
Eftersom jag har drygt 20 års försprång så kan jag ju berätta lite om hur mina tankar om framtiden var och hur det blev..
6 år: Jag ville bli advokat. Visste inte vad det var för något men tyckte det var ett trevligt ord att säga.
Min kontakt med det juridiska sen var en skilsmässoadvokat...
10 år: Jag bara skulle bli veterinär. Fick reda på att djurförsök ingick i utbildningen och att 5,0 inte räckte för att komma in på den linjen.. Då gick det bort. Såg också ett program på TV där de opererade en häst, jag höll på att svimma.. Är alldeles för blödig för att bli vererinär, skulle ha hela huset fullt med djur jag skulle vägra att avliva..
18 år: Jag skulle bli socionom. Kom in på den linjen,,, i Umeå.. Nej tack, då fick det bli kassan på ICA istället.
20 år: Jag skulle bli journalist. Kom in som reserv på Skurups folkhögskola, men blev istället gravid. Hej Cathrine!
21 år: Jag skulle ha 4 barn. Cathrine var hur snäll som helst (som baby...) sen kom hennes bror och då fick det räcka bra med 2. Lite strul kan man väl säga med deras far också......
24 år: Skild med 2 barn och en inkomst på 6000 i månaden.och 100 000 i skulder YES! så hade jag tänkt min framtid.
28 år: Jag ska studera och få ett bra jobb. Ja visst, jag studerade på komvux för att läsa in 3:e gymnasieåret. Det var lönsamt just då när barnen började bli stora och krävde allt mer hmmm .. Dessutom var jag tvungen att jobba på krogen på kvällarna för att kunna betala hyran.. Sååå jävla trött var jag.
När studierna var klara satt jag där med ett papper med en massa mvg och vg på. Bra att ha när man inser att det går åt helvete om jag ska hålla på så här flera år till.. hejdå högskolan.
30 år: Jobbade som säljare. Henke gick i 2an och började slå sina kamrater och säga fula ord i skolan till fröken... Kände att jag började tappa greppet om barnen så jag sa upp mig som säljare och började jobba som croupier på nätterna istället. Då kunde jag vara hemma när ungarna var vakna och sova när de var i skolan och jobba när de sov. Funkade riktigt bra faktiskt.
38 år: Äntligen är barnen så stora att jag kan tänka på mig själv.. Just det.. Nu började alla problem som gjorde att jag knappt orkade mig ur sängen. Hade satsat på att vara egen företagare igen för tredje gången. Gör aldrig det flickor.. Jobbade halvt ihjäl mig igen. Strul med sonen. Rätt in i väggen i 180 km / h med huvudet före...
Idag 44 år: Vad har hänt egentligen? Hur fort har det inte gått hit!!!
Idag har jag en man jag trivs med, ett jobb jag trivs med, och ungarna klarar sig i stort sett (Henke?).
Ingenting blev som jag planerat. Ingen akademisk utbildning alls. Trots att jag faktiskt har ett hyfsat läshuvud. Ekonomin börjar sakta bli bättre, men är långt ifrån bekymmersfri. Men, va fan gör det? Jag har ett hem, är frisk, har alltid mat, har en bra relation, barnen är friska, har vettiga vänner mm.
Ibland tycker jag man ska stanna upp lite och fundera på vad man verkligen vill ha. Det handlar inte om ett fint jobb eller en dyr bil. Det handlar om att må bra! Det har inte alltid varit lätt i livet, men jag har blivit som katten och landar med fötterna först.
Ta inte så allvarligt på om saker inte blir som man tänkt för de blir som det är meningen. En liten detalj kan göra att livet vänder åt ett helt annat håll och det är det som gör det intressant att leva.
Tänk vad tråkigt om vi visste precis hur det ser ut om 10 år (MIlla). Då lever man inte utan då överlever man bara...
OCH: Glöm inte att skratta så det gör ont i magen. Det var längesen, men det händer ibland. Det är nog det viktigaste att vi har kul ibland i vardagstristessen.
Kommentarer
Postat av: Linda
Väl skrivet! :D
Trackback
