knasbubblemor

 Dagen efter behöver inte betyda att man varit full och kladdat till gårdagen. Dagen efter kan också betyda att man ser klart vad gårdagen hade för budskap...
Igår var det en konstig dag kändes det som då i alla fall.
På morgonen säger Tobbe att han ska in till stan och köpa TP spelet. Jag tycker det är hur kul som helst att spela spel. Problemet var dock att allt strulade för honom. Han hade ett bromsljus som var sönder på bilen som han försökte laga. Under tiden han hade ljus på bilen och bakluckan öppen så tog batteriet slut i hans bil. Till slut kom han iväg flera timmar för sent.
När han var borta ringde min mamma och tyckte vi skulle åka och hälsa på min moster på sjukhuset dagen efter,, Då blev jag lite irriterad på henne för att hon inte kunde ta häcken ur vagnen och åka direkt.. Men, det är hennes syster och hennes val... Men irriterad blev jag..
Under dagen ligger jag här och läser en bra bok och är avslappnad och lugn. Mår riktigt bra faktiskt.
Tobbe kommer hem kl 17 med spelet och allt är frid och fröjd. Efter en stund börjar Tobbe prata om dagen som bara strulat för honom. Han säger det på ett lugnt sätt och han är helt balanserad. Av någon anledning blir jag bara mer och mer irriterad på honom. Vi ska spela TP och när jag öppnat spelet ser jag att påsen med pluttarna och tärningen inte finns med. Jag bryr mig inte utan tycker vi kan spela ändå med andra pluttar och en tärning har vi redan. Det går ju skriva upp vilka pluttar man tagit istället. Då börjar vi bråka som småbarn. Han blir sur och vill inte spela, jag blir sur för jag ville spela..
Tycker hela situationen är konstig att jag bara blir mer och mer irriterad för ingenting. Tar på mig joggingskorna och går ut i skogen och går en timma för att komma ifrån Tobbe som bara retar mig mer och mer.. Vill också bli av med mina negativa energier och det gör jag bäst i skogen eller bland djur och det har jag inga så det fick bli skogen.
När jag kommer hem är jag lugn igen. Då har min mamma ringt så jag ringer upp henne. Då har hon bestämt att vi ska till sjukhuset. Jag duschar och så kommer hennes gubbe hit med henne. Han ska stanna här hos Tobbe medan vi åker vilket jag tycker är konstig för då "bara vet " jag att vi ska vara på sjukhuset när Ella dör. Åtminstone jag..
Vi kommer till sjukhusets parkering samma tid som Ella dör. En sköterska försöker stänga oss ute med hänsyn till Margareta och Roland, men vi tränger oss på när de förstått att mamma var Ellas syster.
När vi står vid sängen blir jag helt snurrig. Håller mig i sängen och tittar på Ellas ansikte. Då blir allt väldigt väldigt ljust. Ett sådant ljus har jag aldrig sett tidigare och då har jag ändå sett en del. Roland ser också en del av ljuset till slut. Detta ljus är så starkt att det svider i mina ögon i 3 timmar efteråt. Hela atmosfären runt Ella är väldigt lugn och fridfull och ljuset sprider sig i första hand till Margareta.
När vi sitter och fikar på sjukhuset så berättar Margareta att Ella just köpt kläder på postorder som hon tyckte var jättefina. Självklart anser jag att det är de kläderna hon ska begravas i. De är som beställda till detta. Eller hur?
Ella har också tagit sig tid att ringa runt till folk hon velat säga adjö till. Hon vet vilken dikt som ska stå i annonsen, hon vill inte kremeras och hon har bestämt vilken begravningsbyrå som ska anlitas mm. Hon var redo!
Jag är såå tacksam att hon dog just nu. Hon hade brutit lårbenet och hade hemska smärtor som de dämpade med morfin. Det är inget värdigt liv att ligga så en längre tid. Hon låg bara så länge som behövdes för att få göra ett värdigt avslut.
Sen kommer vi hem. Tobbe och jag sitter på altanen och pratar. Då känner han hur det luktar cigarill. Jag säger ingenting för att inte påverka honom utan ber honom berätta. Han ser en skugga dra förbi och det luktar hela tiden. Han drar en paralell med en kompis pappa som rökte cigariller i 10 pack i en vit kartong med en gubbe på...
Gunnar, Ellas man rökte Bellmans siesta om jag minns rätt. Åtminstone är han den ende jag vet som rökte cigariller.
Jag bara vet att han kom för att tala om att han hämtat Ella. Detta var också en tröst för familjen. De levde tillsammans i över 50 år och Ella har aldrig ägnat en tanke åt någon annan man i hela sitt liv.
Sen börjar Tobbe hålla tal för mig. Kan tillägga att Tobbe är medial och han var mycket medveten om att det inte var hans egna ord utan någon (Gunnar tror jag och han också) la orden i munnen på honom. (Tobbe har aldrig träffat Gunnar och visste inte ens att han rökte..)
Han sa att vi var på sjukhuset i exakt rätt tid för att jag skulle få se ljuset. Detta ljus var en stor tröst till Margareta som hon sen kan förmedla till familjen. Sen var det meningen att Tobbes dag skulle krångla så han blev fördröjd. Det var också meningen att jag skulle bli irriterad. Jag blev inte tillräckligt irriterad på mamma så han fick ta till stackars Tobbe. Jag var ändå medveten om att denna irritation låg helt hos mig och att Tobbe inte hade gjort något fel. Irrationellt...
Anledningen till att han skulle bli sen hem, vi skulle inte spela spelet och att jag blev sur var att jag inte skulle dricka något vin. Jag dricker aldrig en droppe om jag är på dåligt humör och det visste han som styrde mig då. Han visste också att det enda sättet att göra mig sur var att Tobbe blev negativ. Tobbe sa att han är lättare att påverka i humöret för jag hade inte brytt mig om småkrångel och jag blir sur för att han bryr sig om sån skit.. Energislöseri tycker jag..
Hade jag druckit vin tidigare så hade jag inte kört bilen och då hade Uno och mamma åkt in till sjukhuset och vem hade då sett ljuset???
Hade jag inte blivit sur på mamma på förmiddagten så hade jag övertalat henne till att vi skulle åka in, men det var för tidigt...
Under normala omständigheter hade mamma och jag åkt till sjukhuset på förmiddagen, pratat med Ella en stund och åkt hem, för tidigt..
Om Tobbe hade varit hemma tidigt med ett fungerande spel och en fungerande bil vad hade hänt då?Jo, vi hade ätit satt oss på altanen och spelat TP och jag hade tagit ett glas vin.
Mamma hade ringt för att bli skjutsad till Ella, jag hade sagt nej för jag hade druckit.
Hade jag inte blivit påverkad så hade allt varit annorlunda. Jag hade inte sett ljuset och Tobbe hade aldrig märkt av Gunnars cigarilllukt för då hade vi varit lite lulliga och full upptagna med att slå varann i TP..
Sä här kan en alldeles vanlit dag se ut. Man tror det bara varit en struldag, men allt har en mening.
I detta fall var meningen att Ellas familj ska förstå att Ella kommit till ljuset och att Gunnar hämtat henne. Är inte det en stor tröst i sorgen? Klart familjen sörjer, det är normalt, men det finns också något positivt i det hela. Det finns ingen död så de så!!! Vi går bara vidare till nästa dimension. Det bara vet jag, märk väl vet inte tror...
Nu är jag så pass morbid att jag verkligen ser fram emot begravningen. Jag har tidigare upplevt att den döde är med på sin begravning. Detta upplevde jag väldigt starkt på mina barns fars begravning. Då både såg och hörde jag honom.
Nu vill jag verkligen att Ella ska ge tecken ifrån sig på sin begravning och att det ska vara tydligt så jag kan se det klart.. Det finns en person till i släkten som kan se väldigt mycket mer än jag. Vill verkligen denna person sk få en fin upplevelse som sen kan förmedlas vidare till familjen. Lite kul för både igår och idag har mina tankar varit mycket hos denna person. Under tiden jag skrev detta så skickade personen mig ett sms.. KUL!!