knasbubblemor

Idag ringde min jobbarkompis och grät i telefonen. Allt hopade sig på henne och blev fel. Fel varor till stora butiker inför jul, nya butiker hon inte fått grepp om osv. Det blev bara för mycket för henne.
Detta är ett typiskt problem för kvinnor känns det som. Män tar det mer som det kommer och kan bara fokusera på en sak i taget, med vissa undantag.
Detta har varit mitt problem också en gång i tiden. Det finns där fortfarande, men blir allt bättre efter att jag gick rätt in i väggen för några år sen.
Min jobbarkompis har 2 barn hemma på 6 och 10 år. Tack och lov har hon en bra karl som tar ansvar.
Jag hade också 2 barn, jobbade halvt ihjäl mig, hade en halvdålig relation, ett ostädat hem och ingen pappa till mina barn.. Fick fixa allt själv.
Det håller inte i längden.
Vi måste lära oss att strukturera upp varje dag! Tänk, just nu är jag här och ska göra detta klart. Sen finns inte. Ta det lugnt och låt det ta den tid det tar så det blir bra. Att hafsa och genast springa på nästa sak funkar inte för det enda jag tänker på sen är hur dåligt projektet blev som jag just lämnat.
När allt blir fel och jag inte känner mig nöjd med min insats blir jag stressad och irriterad. Det tar enormt mycket energi.
Min jobbarkompis vill gärna se sina barn ibland så hon försöker skynda sig igenom dagen och det tar mer tid än att ta det lugnt och metodiskt.
Vi ska alla dö! Är det viktigt för min framtid att köket glänser?
Gör det något om jag glömmer något simpelt?
Ett exempel var när jag hade min lilla jävla livsmedelsbutik i Ulricehamn. Den var öppen 9-21, 7 dagar i veckan. Dessutom gick den dåligt så jag jobbade dessutom heltid på comviq.
Cathrine och Henrik jobbade och täckte upp för mig. Hade mobilen hela tiden och pratade med butiken samtidigt som jag svarade i telefon på comviqs kundtjänst.
Fick också fundera över ekonomin, dålig relation, tonårsbarn osv. Var så stressad att jag glömde hämta Cathrine vid en busshållplats där hon väntade på mig. Körde bara förbi (det snöade och var riktigt kallt) när jag kom hem frågade min sambo bar Cathrine var? Fick stans ångest och bara skakade. Hade kört hem 2 mil och Thomas fick köra tillbaka och hämta Cathrine.
Mitt närminne var lika med noll. Glömde allt. Ändå hade jag blivit påminnd 2 ggr att jag skulle plocka upp henne på vägen. När jag körde förbi busshållplatsen pratade jag i telefon med en kille och pratade om ett tredje jobb...Då är man splittrad.
Detta är en upplevelse jag fortfarande få ont i magen av bara jag tänker på det för det var ett så tydligt tecken på hur splittrad jag var fast jag inte märkte det själv. Andra såg, men jag var säker på att jag hade kontrollen över allt.
Strax efteråt small jag och hamnade på akuten med ett blodtryck som höll på att spränga hjärtat.
Är det värt det? Allt fler går i väggen, varför då?
Varför ska vi vara så duktiga och klara allt hela tiden?
Har försökt jobba med mig själv sen dess. Har kommit ganska långt, men känner ibland att jag når gränsen särskilt på jobbet. Vill aldrig hamna där igen.
Nu försöker jag göra en sak i taget och leva i nuet så gott det går. Oftast funkar det. Jag kan faktiskt inte fixa allt här i världen. Har lärt mig att säga nej till saker jag inte vill och personer jag inte vill umgås med. Ta bort alla energitjuvar i er närhet är ett gott råd. Det finns människor som tar slut på en bara de är i närheten. De får gärna finnas, men inte i min närhet. Det går bara inte att bara ge och inget få tillbaks. En relation ska tillföra något positivt annars får det vara. Det gäller både vänner och män.
Skriv en lista på vad som är positivt i livet och vad som är negativt. Tänk igenom hur du kan vända det negativa till något positivt. Kanske kan du själv ändra ditt förhållningssätt så att andra ändrar sin attityd mot dig?
Kanske kan du testa en ny metod för att ett projekt som är jobbigt blir lättare. Om det inte går, lägg ner personen eller projektet.
Ett tecken på intelligens är inte att bara göra rätt utan att lära sig av det man gjort fel. Livet är en skola som man aldrig tar examen i.
Det finns bara 2 alternativ i livet. Funkar eller funkar inte. Det gäller faktiskt allt! Tänk igenom allt och fundera, funkar det? Om inte byt spår.
Livet är alldeles för kort för att kastas bort på oviktiga saker som stör balansen.